destination efterfrågas.
så är det bara.
Just nu:
GES och Tomas Ledin, för hela slanten och hela tiden. Verkar vara det enda som kan få mig att tänka bort att jag sitter hemma i köket en lördagskväll och tycker synd om mig själv.
dagar som denna.
Solen skiner, har massa energi i kroppen, peppar inför båstad-islandshäst-kåren-helgen, livet känns enkelt och allt slutar med att jag nakendansar genom lägenheten till hoffmaestro och fånler. Härifrån kan det bara bli bättre.
livets stora misstag.
kött och en personlig vendetta med en italienare.
Om jag aldrig igen sätter min fot på klinkergolvet i ett slagteri igen är det för tidigt. Jag känner mig färdig med döden, männen som gud glömde, pappershättan med skärm, hårnätet och den lite sötaktiga lukt kött får när det är en allt för stor mängd inom fyra väggar. Det är direkt osmakligt och jag närmar mig livet som vegetarian systematiskt för varje dag som går. Så är det med det.
Specialarbetet bryter ner mig inifrån. Handledaren är roddig, och otrevlig i smyg, och nu på semester i hundra veckor. På gott och ont. Kvar i labbet sitter jag, med provsvar som jag inte riktigt kan ringa in då jag saknar en referens. Idag skulle jag börja skriva var det tänkt. Istället har jag tvättat, msnat, facebookat och om en timme får lägenheten på kapellplan celebert besök av en vacker kvinna som förväntar sig fika. Hon kommer att bli besviken. Nästan lika besviken som jag blir när jag tvingas lyssna på "vad gör du just nu" i christer i p3. För helt ärligt, kan jag bry mig mindre om vad olika ointressanta människor gör just nu. Knappast.
fylleblogg 3.0, för att det är så roligt, och hybris.
Det är roligt att blogga full, oftast. Och när det inte är roligt kan man alltid hoppas att man hinner ändra innan nån läser.
Ikväll var det kb, i dess renaste form. Dvs stundvis undrade man om man hamnat på dansbanan på elinelunds koloniområde, lika svängigt och kasedansvänligt var det. Dessutom sprang jag på halva min mellanstadieklass och konstaterade att hiarkin sitter i, mer än tio år senare. Den som var populär då är fortfarande klart mer spännande än den som inte var det , och den som inte var lika poppis då är fortfarande tydligt avundsjuk på fördelningen. Mycket spännande. Men visst är det kul att springa på killen, som var så het att han satt på en stol och blev fotograferad av ett gäng danska småtjejer på klassresan i sexan, som visst vuxit upp och börjat jobba som djurvårdade på allsköns djurparker. Otippat och spännande.
Dessutom blev jag än en gång fascinerad av killar som ids ragga på mig. Oftast dömmer jag ut de stackars pojkarna redan vid första intresseanmälan, och även de stackare, mot vilka jag kanske inte är direkt avig mot vid första anblicken inser snabbt sitt nederlag. Gör det inte det blir det sociala spelet än mer spännande när jag, som i natt, har haft en stackars själ svansande i min närhet en hel kväll, som nog tyvärr menade att jag hade visat nått direkt intresse. Där hade han fel, och det skulle verkligen aldrig hända. Men gulligt av honom att kämpa. Alla former av egotrippar uppskattas. Gillar att känna mig snygg. Heja mig.
veckans utmaning, blind-daten.
Eftersom mersmaken är ett faktum så slänger jag ut ett erbjudande i etern, är det nån som har en singelman till övers? Det här med blind-dating var ju roligt.
handsken är kastad martha stewart.
och nu?
Igår uppdagades det att persson-klanen renas. Nu väntar vi med spänning på simhud mellan tårna och en extra bröstvårta. Hade inte varit mer än rätt eftersom de ser så bra ut att man skulle kunna knulla dem båda.
ata ata ana ya.
fest fest fest
Enda downern var att klubbkillen som jag anstränger mig för gick hem redan vid ett.. Onödigt. Men vi hade ett moment vid garderoben där jag är ganska säker att han från min blick kunde förstå vilken dålig idé jag tyckte att det var att han gick hem redan klockan ett. Vår titt/blick/ögonkast/enstaka dans relation fortsätter. Och kommer nog aldrig bli nått mer. Men jag kan inte rikigt släppa idén om killen som lyckats väcka liv i en gammal död och dammig lust och gnista. Han gör att jag vet att jag fortfarande lever. Och gör att jag påminns om att jag inte alls är nöjd med mitt liv i celibat.
värdelöst och värdelösa.
Hade kunnat använda lite av all min tid till att få till ett vettigt blogginlägg men orkar inte ta konsekvenserna av att skriva det som jag tänker på. Men det är skönt att jag har några värdefulla att väga upp alla värdelösa, och att jag har ett forum att vädra skiten i där jag får medhåll och kärlek. Det är bra.
ser du elefanten?
barcelona, alla ska med.
Och det blev en bra resa, skojfrisk kille i incheckningen i kbh till a stora förtjusning, ljuvliga italienska rumskamrater som tyckte att rökelse var en bra idé i ett rum utan luft, gaudi och världens åttonde underverk, krissituationer i smala trappor som visade sig leda till toaletterna (NEJ, toaletten! backa!), en ständig doft av tapas och rök, servitör som utbrast din mamma jobbar inte här när vi bad om en trasa att torka av bordet med, dagar med 14grader och solsken, nytt krismoment med ovälkommet inhandlande av vykort som var det värsta e varit med om, cervezas och caffe con leche, spansk sektsammankomst i parc güell med sång och klapplekar, snabbt och simpelt inhandlande av förköpsbiljetter till nyårsklubb, middag som spanjorer kl 00.30(kris nomero trés) till välkända toner av timbuktu, lugn dag med shopping och rekreation, fantastiskt nyårsfirande på kubansk restaurang, la rambla med abbamedley, och tidernas största nattklubb där kvällens mesta använda fras var no me toces i en hotfull ton, utcheckning i fylla och bakfylla från hades där jag seriöst övervägde en vomering på barcelona city airport.
En resa på tre dagar som kändes oändliga och ändå står man plötsligt i minusgrader på svågertorp och väntar på pappsen som ska köra oss hem.
viva españa!
så var det det där med nytt år, nya tider. Igen.
Julen suger på så många plan, nått som kvinnorna iår är väldigt överrens om. Släktingar som inte bryr sig, stress som inte är rimlig, jobbchefer som inte skäms över att tvinga sina timanstälda att jobba 12hs pass och magsjuka. Nästa år vill jag bara fira med mina vänner och sen åka till thailand över jul och nyår.
hasta la vista suckers iår är nyårsfesten i barcelona.
bakfylleångest galore.
Kombinationen bakfylla, hybris och dåligt självförtroende gör att jag kommer ligga och vrida mig och grubbla halva natten. Ser framemot det. Verkligen.
