kwidgren

Har varit hos David ikväll och blivit bjuden på mat. (Jättegott, en av mina bättre idéer att tvinga honom att laga mat till mig igen). Var jättetrevligt faktiskt. Var inte helt säker på hur pepp jag var innan men det är jätteskönt att veta att vi kan umgås så otvingat. Även om jag måste erkänna att jag saknar att få krypa upp i hans famn när vi tittar på tv. Och det märkte han säkert =) men jag tror inte (?) att det gör honom nånting. Tror att han tyckte att det var lika trevligt att umgås som jag gjorde.
 Han är fin.

Har haft en bra helg. Hunnit ganska mycket av det jag skulle (dock inte läst tillräckligt, men det är petitesser). Har till och med haft en fantastiskt skön joggingtur i pildammsparken. I solskenet.
Men nu har den känslan gått ur kroppen och jag är inte helt på topp. (A mild understatement.) Kan bero på det att jag inte läst nog, eller för att jag tagit mig vatten över huvudet gällandes den kommande veckans kvällsaktiviteter. Kommer bara bli jobbigt och det är inte direkt det jag behöver för tillfället. Och inte kan jag slingra mig heller. Vet att mycket var min idé men. Ljuger om jag säger att jag ser fram emot det.

Nästa helg är det temafest - USA. Ska bli skoj. Är pepp och det säger ganska mycket. Har varit konstant antipepp alldeles för länge. Har tom kommit på vad jag ska vara, så imorgon ska jag ut på stan och inhandla.
Åsa har vart hemma i veckan. Och nu saknar jag henne jättemycket igen. Men vi fick iaf en stunds skitsnack i turning torsos jaccuzi =) Helt underbart skönt för både kropp och själ. Tack Åsa. Du är en ängel.

Har haft en såndär dag. Började lite lätt med att Lars kommer fram till mig och Karin och säger att nu kan inte Søren heller komma på lördag, och frågar lite snällt om vi inte ska flytta på det. Och jovisst, vi pallar inte heller arrangera nått när inte alla kan komma. Men det känns bara väldigt mycket som att om folk velat så hade de kunnat. Søren kan inte komma för att han inte vill vara bakfull på nått möte han ska på på söndag. Precis som om det hindrat honom förr (och han har varit den som tjatat på oss för att vi skulle fixa det här och nu pallar han inte ens säga till oss att han inte kan, utan skickar Lars). Anders kan inte komma för att han ska plugga, vilket också är en dålig ursäkt för han kan fortfarande plugga nästan hela lördagen och halva söndagen. Så hans sanna ursäkt är väl att Ane inte vill att han ska fara. Fuckin hunsad den grabben. Stine har visserligen hela tiden sagt att hon inte kan. Och no offense, men hon är den minsta förlusten i sammanhanget, får iom att hon inte dricker så kommer det vara vi som ska roa henne. Så nu är eländet skjutet på framtiden. Men det är fan osäkert om vi kommer palla dra igång det igen. Just för att folk varit så lojja i inställningen, och vi har verkligen planerat att göra allt för att det ska bli skoj. Det som stör mig mest att att vi var sist att få veta. Känns nästan som om inte Lars hade sagt nått så hade det kunnat dröjja flera dagar innan folk kanske råkat klämma ur sig det av misstag.
 Så nu ska Karin och jag laga vårrullar på lördag. Det ska bli trevligt. De andra kan dra åt helvete. Vi har också snackat lite om att ta Sisse (och ev annette) till malmö och gå ut. Det är synd att hon drabbas för hon var pepp på det. Och så ska vi sälja henne till högstbjudande svensk. (Sugen? hon är het)
 Nästa bakslag idag var att hold 2 kommer opponera mot förslaget att flytta patologiföreläsningarna till nästa block. Bara för att de kan, och för att de omöjligt kommer kunna se vår situation. Egotrippade jävlar. Men satan. Jag kommer bokstavligen sparka ut dem ur våra virologiövningar om de inte går med på det. För de ska omöjligt få komma undan med att bara ta det bästa från båda holden utan att ta hänsyn till oss.

Känns hemskt att inte kunna säga rätt saker. Lyckas inte säga nått som hjälper. Samtidigt så vet jag att det blir bättre. Fast det är fortfarande hemskt att inte kunna snabba på processen.

Har väldigt mycket att göra idag, egentligen. Ska ut och springa, läsa virologi, städa, ringa mina försummade vänner och borde tvätta. Kommer antagligen inte få gjort något av det. Eller jo, jag kommer att springa. Men va fan hjälper det på veckans virologiövningar?

Förlåt Elin, förlåt Patrik. Har varit sämst vän i världen. Vet att det är en dålig ursäkt men jag har verkligen mycket i skolan. Så allt annat har fått läggas åt sidan lite. Men ta inte åt er. Älskar er!

Tredje försöket på det här eländiga inlägget då jag nu lyckats tappa bort det två gånger.
Hemma i kylan igen. Känns sådär. Men det känns faktiskt över  förväntan att vara tillbaka i skolan, tillbaka till en dagsrytm och vardagsrutin. Även om min kropp och själ inte har vant sig ännu och jag däckar på soffsocket i flera timmar när jag kommer hem. Nu till en resumé av Karins och mina bravader i värmen.
San Augustin 2006:
Resan började bra, flyget var 1½h försenat och benen hade domnat redan innan vi var i luften. Men när vi väl var i luften och möttes av solen på andra sidan molnen lättade allt, och för första gången kändes det att vi var päväg. All tentaångest och alla bekymmer hemmifrån bara försvann (om än bara för en liten stund). Annars var resan ner knappast nå märkväridig. Även fast flygplansmaten var i en klass för sig; en sunkig engelsk frukost där allt hade samma smak och konsistens. yummy.
Väl på plats på Gran Canaria var det mulet. Humöret sjönk genast en smula och tankarna snurrade runt det faktum att vad i hela friden ska vi göra den här veckan om det är dåligt väder? Men vi slog bort de trista tankegångarna och letade rätt på transferbussen som skulle ta oss till vårt hotell. Efter en halvtimme eller nått stannar bussen och vi packas av tillsammans med fyra andra svenskar. När vår charmiga danska guide Asbjørn stuckit in huvudet i receptionen konstaterar han att det är kö vid incheckningen och kör vidare med bussen mot fler hotellstopp. Som de snälla och artiga svenskar vi är väntar vi snällt i den kristallkronebeklädda lobbyn och får en glimt av de två hyffsat stora poolerna med utsikt över stranden. När det blir vår tur så tittar mannen bakom disken lite märkligt på oss och säger att vårt hotell heter San augustin Beach, vi var på San Augustin Beachclub. Vi var på fel hotell. Så vi fick sätta oss i en taxi som tog oss dit vi skulle och medans jag checkar in mig och Karin på det lilla lägenhetshotellet kilar hon runt huset och kollar om det ens finns en pool. När hon kommer tillbaka ser hon lite moloken ut och konstaterar: Poolen är en pöl. Nerköpet från det fyrstjärniga hotell vi släppts av på var ett faktum. Men vårt hotell växte på oss och i slutändan var vi faktiskt riktigt nöjda med vart vi hamnat.
Dagarna förflöt ganska ens, började med att vi var morgon gick runt knuten till vår lokala supermarket och handlade frukost av den spanska kvinnan som satt och tittade på spanska såpor hela dagarna. Efter en frukost i solen blev det några timmar vid pölen var vi plöjde igenom litteraturlistan (Blod och död, harry potter, mannen under trappan och om arternas uppkomst). På kvällarna traskade vi in mot Playa del Ingles för att käka, men efter två kvällar av hyffsat risig mat, hade Tobias (en av de andra svenskarna på hotellet) fått ett tips om en svenskägd restarang precis vid beachclub. Efter en riktigt bra middag (åt havsabborre med spenat- örtsallad, vitlökspotatispuré och rödvinsskum) fick vi lite tips av ägaren om andra bra resturanger och några av dem betade vi av andra kvällar.
Karin och jag hade ju satt upp ett mål med vår resa; sola, bada, äta gott och festa en sväng. Eftersom vi klarat av allt annat på listan var det du juh bara en utekväll som saknades. Så vi hörde med tobias om han var sugen och körde en middag som vi lagade på hotellet och sen bar det av i en taxi till Meloneras var vi fått höra att det skulle finnas ett schysst salsaställe, dit det kom spanjorer och inte bara svenskar. Och jotack visst var det spanjorer. Bara spanjorer och medelåldern var väl lite över önskad nivå, så efter mycket tjafsande (med tobias (noshit)) så bar det av i taxi till gropen i stället. Gropen var raka motsattsen, bara svenskar och en medelålder på ungefär 18 men vi fick skakat lite rumpa iaf så kvällen blev inte ett helt antiklimax.
När vi var ute i Meloneras såg vi att det fanns en hel del butiker och dylikt så vi for tillbaka dit en av de sista eftermiddagarna och shoppade lite. Efter MYCKET krångel slutade med att par skor för min del. Men snälla söta om jag nångång igen lyckas glömma min plånbok och nån erbjuder sig att låna mig pengar, se till att jag inte gör det. Är satan inte värt krånglet.
Hade en "nära kackerlacksupplevelse" också. Ungefär andra dagen berättade Tobias vid poolen att han hittat och dödat en kackerlacka i sin lägenhet och när jag och karin kommit tillbaka hem på kvällen, och satt i vårt vardagsrum och snackade, tittar Karin strax bakom mig och konstaterar att vi också har en hyresgäst. Eftersom jag inte direkt gillade tanken att sitta precis vid kräket reste jag mig sakta och började tassa bort och när jag tagit typ två steg tittar jag bakom mig bara för att få se fem centimeters eländet springa efter mig. Det blev ett jämfotahopp upp i soffan. Kackerlackan försvann bakom ett skåp och så vi glömde den till nästa kväll så dan satt i sovrummet och vi helt enkelt fick dräpa den med bugspray. Rumskamraten vilar nu i pelargonrabatten.

Veckans soundtrack:
-Woodpeckers from space
-Ebony and Ivory
-Whore hoppin'

Veckans filmupplevelser:
-Madagaskar (dubbad till danska)
-A lot like love
-CSI dubbat till spanska
-Herbie, fulltankad (dubbad till danska)
-National treasure