kwidgren

Klarade min omtenta, med såpass stor marginal att jag borde hoppa och skutta. Men det gör jag inte. Ingen kuggade, vilket väl innebar att alla fick episiotomifrågan gratis. Sorgligt nog så var inte snittet så högt som man kanske skulle förvänta om så var fallet. Men vi är kanske inte de listigaste rävarna i skogen eftersom vi var tvungen att skriva tentan igen från första början.

Igår var kompis m på dejt. För att försvara att hon ditchade fest med mig, för snubben från förra lördagen, hade hon bestämt sig för att "ytterst sublimt" forska i det dubbla budskap som jag drabbades av sagda kväll. Ytterst effektivt tog hon upp ämnet (sublimt my ass) och dra mig baklänges, flickvänsteorin visade sig riktig! Tydligen har snyggot flickvän på distans, tyckt att vi hade väldigt trevligt (var ju som tidigare nämnt i mitt esse) och inte velat/vetat hur han skulle ta upp den komplicerande faktorn. Så var det med det. Blev åtminstonne inte dissad för att han tyckte att jag var ful.
  För att minska eventuellt narscissistiskt intryck, så hade snyggot spontant gnällt till ms dejt om ämnet och sagt ungefär detta (avsäger mig ansvaret för de små förändringar i orginalutsagan som sker när historien passerar tre led)

Men men kontentan är densamma. Nya tag, imorgon är det lördag igen.

Äntligen är det helg. Sällan har den kommit mer lägligt eller efterlängtat. Veckan har varat en hel evighet, och då skippade jag ändå skolan i onsdags.

Den här veckan har jag än en gång insett vikten av att ha någon i ens liv som man kan berätta saker för, som förstår vad man menar och som aldrig tvingar en att försvara sig för sina tankar och känslor. Jag vägrar be om ursäkt för vad jag känner. Vägrar dessutom att hymla med det. - tack e för att du underlättar mitt liv.

Idag hade vi en ny föreläsare, luca, och plötsligt blev mina kursare alldeles till sig och menade att han var en hunk. HA! säger jag åt det. my name is luca, I live on the second floor

Dagen bättrade sig en del när jag tog mig samman. Låg först med flamman på en filt i solskenet i slotsparken vilket var riktigt trevligt. Sen mötte jag upp c och å och käkade lunch och glass och gick i stan.

Vet att jag börjat undvika vissa sociala aktiviteter. Är ledsen för det men jag orkar inte. Förlåt, men jag kommer inte och grillar på lördag heller.

Idag har jag en sån typisk dålig dag. Inget är bra, inget känns bra. Klump i magen pga tentan, den kommande helgen, den kommande sommaren och framtiden i stort. Känner mer övertygat än på länge att malmö inte är stort nog. Men jag orkar inte ta tag i problemen så nu går jag med ömsom klump i magen och ömsom dåligt samvete. Bättre fly än illa fäkta, antar jag.

Den här veckan har vi börjat på den beryktade modul 1 i skolan. Med stora förhoppningar kom vi till skolan i måndags och möttes av patologi. Histopatologi närmare bestämt vilket innebär sjuhelvetes tradiga föreläsningar och mikroskopering. Vi som hade hoppats på att modul 1 skulle vera en möjlighet för oss att lära oss tolka röntgenbilder, mer om kardiologi och allt annat som var för stort och för svårt för att vi skulle greppa det i första vändan. Men nej, istället har vi fyra dagar histopatologi. Helt meningslöst.

Skulle skita i skolan på fredag och istället fyllna till i lund på torsdag men då går min kära m och skaffar en dejt! Med grabben från i lördags. Ska bli ytterst spännande att se hur detta slutar, speciellt eftersom hon har planer på att lura lite i varför mitt kära projekt hade så märkliga saker för sig. haha tror att svaret är ganska enkelt men stryker henne medhårs och låter henne forska lite i flickvänsteorin.

Idag är det söndag, och i vanligt manér är jag trött, sliten och bakfull. Dessutom har jag bakfylleångest, vilket jag egentligen tycker är lite oförtjänt, då jag faktiskt inte gjort nått jag ångrar. Men klumpen i magen är där iaf. Tror att det har att göra med mitt tappra raggningsförsök igår och därför måste jag få klargöra några saker för mig själv. Jag fulraggade inte, tvärtom var det med ovanligt mycket finess. Ja, jag blev väl dissad, så han var väl inte direkt intresserad men en mer tveksam diss har jag aldrig fått.. Och är det nått jag är bra på, så är det att uppfatta dissar. Lite för att jag letar efter dem.

Suck, nu går jag och handlar till maten ikväll, och chips.

Ikväll skulle jag och m göra lund. Förfest med snittar i lyxkollektivet och sen på nation. Så var planen.
  Kvällen började helt enligt planerna, paj och resorb här hemma medans vi lagade snittar och sen iväg på bussen som snirklade sig genom halva skåne.
  Väl framme var känslan ungefär som sist jag satte min fot i denna fantastiska lägenhet. Nått mer likt high school festerna i amerikanska lågbudgetfilmer är nog svårt att uppbringa i detta avlånga land. Massa folk och vi trillade in precis innan speeddatingen satte igång. Festhumöret var ett faktum. Det dröjde inte länge innan jag hade hittat kvällens projekt, riktigt snygg grabb som kändes igen sen förra festen. Nu tänkte jag, nu händer det. Jag och m gjorde succé. Vi parade ihop oss med festens två snyggaste grabbar och var spexiga. Grabbarna skrattade. Vi var en hit. Dansade till 90'talsdisco i fulaste manér och var mycket nöjda. Det blev snabbt en tydlig paruppdelning och jag körde mitt bästa race. Var längesen jag ansträngt mig så mycket för en man, och ändå så gick det fel nåstanns. Han blev nykter och skulle tentaplugga dan efter, och jag kände mer och mer hur situationen rann ur händerna på mig. Och m fick hångla, och byta nummer men sin (om än inte lika snygge, men klart mer lättflörtade) man.
  Bussresan hem tillbringades med teorier om hur fel det kan gå med någon som ger så väldigt blandade signaler. Och som avrundning på kvällen blev det inte sex i ett korridorsrum utan mikrad paj och bloggade i min ensamhet. Fan också.

Sen vi började på differentieringen är det inte många av kursarna man träffar längre. Det är tråkigt, så idag for jag ut till toarp för att hälsa på en av dem man inte sett sen jul. Hon hade dessutom blivit med föl i påsk vilket gjorde turen extra trevlig. För vilket charmtroll, tjock och stursk med långa ben och långa öron. Och Ceres var en mycket duktig mamma som inte alls gillade att jag kom och petade på hennes bebis. Rädd att jag skulle stjäla henne, vilket nog inte var helt fel tänkt eftersom jag efter en kort stund funderade på hur jag skulle kunna få med henne på bussen. Vilket hjärtegryn.
Fick dessutom en dos skvaller om det nya "fantastiska" stordyrs hospitalet i tåstrup och leka lite med familjens fjantiga lilla pomeranier som jag motvilligt måste erkänna är ganska söt. Lyckad heldag alltså.

Begravningen var jättefin igår. Det kändes som ett bra sätt att ta farväl. Men det var en urladdning, fullkomlig urladdning.

Igårkväll spelade korpenlaget igen. Slutade 6-1, hattrick av två spelare. Mycket fint. Efter korpmatchen klättrade jag på listan över kalmars bästa kompisar, hela vägen till toppen faktiskt när jag först sällskapade honom och såg kalmar-gif, sen hjälpte honom att renbädda och vika tvätt. Och i måndags lagade jag mat till honom. Så nu är jag kalmars bästa kompis forever and ever and ever. Säger han nånsin nått annat så ska han ha stryk.

Farmor begravs idag. Jag bävar inför cermonin. Aldrig varit på begravning tidigare och vet inte hur man gör. Vet inte heller hur det kommer att kännas. Pratade med pappa igår och fick lite riktlinjer om hur det hela ska gå till och nu har jag bara en klump i magen. Men jag tror att farmor hade varit nöjd. Familjen samlas, säger farväl, Josefine sjunger och hon har fått en grav alldeles precis vid kyrkan. Precis som hon växte upp. Det hade hon tyckt om.

Fick mail från mina medstuderande som uppenbarligen inte heller kunnat vad episiotomi är för något, och som orkar jämföra pensumlistan med boken och hittat att det inte är med bland det vi skulle kunna. Så frågan stryks. Tackar!

Tentan skriven. Och eftersom institut for mindre husdyr sygdomme har en finne i röven sätter de en huvudfråga (25%) på episiotomi. Kunde inte annat än konstatera - va fan är episiotomi? Så tack och adjö till den kvarten av tentan. Men annars gick det helt ok. Så nu orkar jag inte känna mig uppgiven och frustrerad. Får vänta snällt i tre veckor och om jag kuggar på jävla episiotomin så blir jag sur. Men nu orkar jag inte tänka mer på det.

Är lustigt egentligen, jag hatar att tentaplugga. Plågas verkligen av det, blir stressad och deprimerad och sover inte på nätterna. Men tomheten efter en tenta är nästan värre. Har INGENTING att göra plötsligt (vilket självklart inte är sant för har alltid nått att läsa eller städa eller tvätta). Men det kryper i kroppen på mig och jag blir deprimerad av det också. Aldrig nöjd.

Erkände precis till mr valentine att jag drömt en sexdröm om honom i helgen. Stackarn. Nu kommer han ju inte kunna se mig i ögonen på ett bra tag. Men men. Han kommer över det. Rent allmänt tycker jag att sexdrömmar är bland det roligaste som finns. För det är oftast med folk som inte alls har den platsen i mitt liv i vaket tillstånd. Som dvärgen eller nu valentine. Han är en hunk men en av mina närmaste och det finns ingen attraktion oss emellan annars. Men i drömmen var det hett! haha

Det får bära eller brista imorgon (läs bära för brista är desvärre inte ett alternativ). Gav upp när huvudvärken jag haft hela dan aldrig ville släppa, oavsett hur många alvedon jag tryckte i mig. Dessutom blev det för svårt att koncentrera sig efter att jag stäppat lite väl hårt på mina egna ömma tår när jag pratade med kalmar på msn. När jag ska jag lära mig att deppen inte blir bättre av att jag blandar in mina vänner i det också? Jag börjar bara fundera mer av sånt. Och det blir jag inte lyckligare av. Inte mina arma kamrater heller.

Har en hel del saker jag skulle vilja skriva av mig. Men detta är saker som inte är öppna för fri tolkning. Och jag vet allt för väl att det läses saker mellan raderna i den här bloggen, som inte alls står där, så det blir väl bara att plocka fram den gamla daboken och skriva det där istället. Tyvärr är det inte alls samma lättnadskänsla förbundet med att skriva i den, vilket också är anledningen till att jag nästan aldrig skriver i den längre. Hade varit så mycket lättare om ni tappra läsare bara kunde läsa vad som stod i bloggen, och sen inte fundera mer på det! Men så funkar det inte, det förstår jag själv. Speciellt som det bara är mina vänner som ids läsa denna fullkomliga rotvälska.

Tentaplugget ligger som en mörk skugga över min person den här helgen. Det märks. Är stressad och olycklig, sover dåligt, grubblar över saker som egentligen inte alls rör tentan och hade ett mentalt breakdown igår.

I ett tappert försök att fördriva tentan från mitt inre tittade jag igenom lite gamla festbilder på facebook för att än en gång slås över att min bild av hur jag ser ut, och den bild som andra måste se inte alls överrensstämmer. Tittar man på foton (speciellt profilbilder) är det fan ett under att jag någonsin fått ligga. Men är det för att jag är ovan att se mig i den vinkeln som bilderna förefaller groteska? Eller är det så illa att andra upplever samma sak? Får hoppas på det första alternativet. Det är dock spännande att se hur bra man är på att förställa sitt ansikte och kropp när man står där framför spegeln. Mina personliga tricks (som jag fått påpekade massor av gånger) är att suga in magen och dra upp axlarna (för att ge mig själv en midja som jag mycket väl vet inte riktigt finns där), lyfta ögonbrynen bara lite, le med ögonen och puta med läpparna.
I min spegel är jag het! På bilderna på facebook är verkligheten en annan. Rackarns rabarb.

Hade varit spännande att få veta hur man upplevs vid första anblicken. I vilket fack man hamnar. Gjorde en gång misstaget att fråga en killkompis hur han upplevde mig första gången och då svarade han först att han inte tänkte mer än att jag var exets kvinna och sen sa han att jag väl inte var direkt ful iaf. Tack. Tycker om dig också, kalmar!

När ska kvinnorna i min familj få nånting bra och behålla det? Systern blev dumpad i morse. Oväntat och med en förklaring som inte klargjorde mycket. Hon som precis börjat tro på bra saker igen. Det är inte rätt.

Tänker på henne men kan inte fara dit pga tentan. Hinner verkligen inte. Men skulle vilja vara där så som hon var där för mig när jag var nydumpad.

I natt drömde jag att exet var snäll. Aktivt snäll och överraskande snäll. Fick en trevlig känsla. Inte för att han på något sätt är elak eller dum mot mig i verkligheten, men han är ingenting, och fast jag bara drömde så mindes jag plötsligt hur snäll han kan vara. Det var riktigt trevligt. Är dock inte nått som kommer att hända i verkligheten, man kan inte förvänta sig att någon är snäll mot en om man inte är det mot dem. Vilket gör att vår relation kommer vara en slapp, menlös kram och ett "hur är läget", där ingen av oss egentligen lyssnar, ett bra tag framöver. För jag är dessvärre inte beredd att börja bli snäll. Inte som det är nu.

Idag har jag gjort följande för att slippa plugga:
- varit med mamsen på emmaus (båda två) och oasen
- planterat om en blomma
- torkat av lampknappar
- torkat av kylskåpet och frysen
- diskat mina glaskärl som jag har linser etc i
- handlat mat
- pratat med folk på msn (när jag slutade prata med mr valentine började jag prata med p och dvärgisen)
- anmält mig till vikariebanken
- loggat in på facebook ett femtiotal gånger
- planerat middag för mina grabbar i nästa vecka
- bloggat..

Till mitt försvar så har jag faktiskt läst nån timme på gården också (snart kan man se linnebrännan utan att veta att den ska vara där), och nu ska jag göra gamla tentor tills jag kräks.

Har varit en stark anhängare till mina vänners stolta korpenfotbollslag sen de startade för två säsonger sen. Om man bortser från att jag inte var en välkommen del av laget innan premiären ("killgrej"..) så har jag nånstanns accepteras som en del i ett vinnande koncept. Men igår fick jag en trist känsla. Vet inte om det har med förra hösten att göra och med det att jag inte längre lever samma liv, men plötsligt kändes det inte längre som min plats. Grabbarna var precis som vanligt så det var inte det, det var jag som förändrats. Suck. Måste sluta fundera. Sluta känna efter. Eller se mig om efter nya kvällsktiviteter på platser där himmelen fortfarande är molnfri.

(tentaplugg innebär tydligen tid för eftertanke och bloggande 6ggr om dagen)

Jag har varit singel den absolut största delen av mitt liv. Inte så konstigt kanske eftersom det var lite dåligt på kärleksfronten de första åren, men även om man inte räknar sånt så har jag för det mesta varit singel. Trots detta har jag aldrig varit helt nöjd med det, alltid har ett förhållande känts bättre. Tvåsamhet bättre än ensamhet. Men inte nu. Jag njuter av att sätta mig själv först, att fylla min tid med fantastiska vänner. Varje fredag äta mat och titta på familjeunderhållning med kvinnorna, varje lördag festa med samma töser och oftast hamna på kb för att sen käka söndagsmiddag och vara bakfull i samma ljuvliga sällskap. Och allt detta utan en tanke på att man borde prioritera annorlunda. Att nån hamnar i kläm och känner sig utanför. Det är fantastiskt. Ser framemot sommaren.
You want a piece of me?

Våren är här. Med fotboll, falafel och solsken. Och vårkänslor och bekymmer, nya som gamla. Har saker att förlika mig med, vilket känns svårare än planerat och situationer att ta itu med som om möjligt känns ännu svårare.

Hade en lugn helg. E fyllde 23 i fredags och bjöd sin utökade familj (oss) hem till föräldrarna. Lamm, vin och mycket trevligt. Tyckte E också vilket såklart var det viktigaste på hennes stora dag. Träffade en av hennes gamla väninor som jag inte träffat på många år. Supertrevlig tjej som dessutom släppte årets snällaste (och mest oväntade) kommentar, nämligen att jag "alltid blir så bra på foton". Haha. Där hör ni, alla som tvivlat!
  Sen bar det av till sommarstugan för vårröjning och ytterst intensiv familjesamvaro. Trevligt en stund. men rackars vad fort den situationen går mig på nerverna. En natt i Älmis kändes som tre veckor.

Fred Forsell, den fantastiske man jag citerat mången gång i bloggen har blivit utnämnd till årets journalist på åland 2007. Det är roligt. Så för att fira kommer här ytterligare ett utdrag ur hans epos. Enjoy. Speciellt sötdvärg som ska till tandläkaren imorgon.

Shut up and suck
(utan våra BNP-summor, dör era BMW-drömmar)

Tandläkare är moraliskt högtstående varelser.
  Därför har de rätt att skälla ut sina patienter om de har
hål i tänderna.
  Tandläkare svävar omkring någonstanns strax under Gud,
men strax ovanför vanliga skräphelgon som förra påven
och Moder Teresa. Vi andra är jämförbara med nerpissade
uteliggare. Typ.
  Åtminstonne får jag den uppfattningen när jag ligger
fastspänd i en av deras sträckbänkar.
  Men såhär är det: Jag förtjänar inte en massa bannor,
moraliska föreläsningar och sarkastiska kommentarer om
min tandhygien. Inte av en tandläkare som tar 1000 euro
av mig när jag går. Jag vill få mina tänder fixade.
  Så, för att säga det väldigt enkelt: Shut up and suck!
  (Och då menar jag saliven, med det där mekaniska sugröret
ni har. Jag menar inte det Jonas Gardell syftade på
när han myntade uttrycket i sitt homoporriga ståuppnummer.)
...

Igår spelade det stolta fotbollslaget (4-0 briljerade) och med några minuter kvar kraschar min stackars valentine och kvällen slutade med 5h på akuten. Eller det var fem timmar för mig, jag lämnade honom där när vi fick veta att det skulle dröja iaf 1,5h innan han skulle få röntga benet. Mycket folk och mycket väntan i lokalen. Det är onekligen frustrerande att först sitta 4h i väntrummet för att sen få komma in och vänta nästan en timme till innan man får träffa en läkare. Men vi roade oss bäst möjligt med gamla allers och svensk golf. Och sjöng vackra sånger.

Tycker att det är orättvist att jag igår låg sömnlös halva natten och grubblade och i natt drömde jag att jag pratade med en vän och grät för att han tyckte att jag var en hemsk människa. Det är inte rätt att jag har dåligt samvete för nått som jag inte ens är direkt ansvarig för. Det är inte rätt att jag får en klump i magen för att jag nångång claimar lite tid med grabbarna. Jag saknar dem, och jag vill tro att de saknar mig också. Jag gör inte fel.

personligt mantra, säger man det många gånger så blir det sant.

Bloggen har legat nere över helgen och bara därför jag jag såklart haft behov av att skriva av mig. Nu har känslan taggat av igen men jag gör ett försök iaf.

I fredags hängde jag med min snälla dvärg. Vi tittade på lets dance och jag fick en fantastiskt fin klänning sydd till mig. Det var en bra kväll.

I lördags var det storparty hos kvinnsen. Lägenheten fyld med trevligt folk från när och fjärran. Började tidigt med hemmalagad pizza och minttushots till presenter, vilket resulterade i att vi pikade i vår fylla ungefär kl 21. Men roligt var det. Dans och dirty dancing lyft avlöste varandra. Stämningen var på topp. Tanken var nog nånstanns att vi skulle dra vidare ut i malmönatten, men så långt kom vi aldrig, och det gick ju bra ändå. Istället slutade min lördagsnatt med en möjlighet att en gång för alla köra iväg den alltjämt växande flock älgar som huserar i min klädkammare. Men jag bangade. Inte helt bestämt mig för om det var rätt beslut än. Men det är lite lösa trådar som bör redas upp innan jag hän ger mig åt sådana nöjen.

I natt låg jag och vred och vände mig i sängen, grubblandes. Var längesen jag grubblade på det sättet. Har haft en klarblå himmel över huvudet ett bra tag, med bara det lilla molnet hängande nånstanns över horisonten. Men i förra veckan blev jag frustrerad och molnet kom närmare. Och igår blev jag direkt sur och sen låg jag där kl 3 i natt och vred mig i sängen. Fan också, är inte rätt att det här ska vara mitt huvudbry.