kärleksproblem.

Jag VILL ha kärleksproblem. Men nya kärleksproblem. Inte den gamla skiten som aldrig verkar tänka lämna mitt system. Blir så arg på mig själv när jag märker att det kommer krypande. Hur mycket jag än förtränger såna tankegångar så hugger de mig i ryggen när jag minst anar det. Och jag vet att det är sant för jag bortförklarar dem för mig själv. Det gör jag bara när det är på riktigt. satan.

Är socialt depriverad.

Ibland undrar jag om det var dumt att att börja plugga i kbh. Att inte göra som åsa och annika och fara iväg. Läsa på annan ort. Bryta med det gamla och hitta nytt. Inte helt men. Still. Det gick ju bra för dem.



formsvacka.

Har en svacka. Inget känns riktigt roligt. Är otroligt trött på skolångest. Prestationsångest. Trött på att inte se nått slut på det jobbiga. Allt som var min motivation i julas, mina förhoppningar om att kunna få tillbaka en vardag har försvunnit. Insåg för någon vecka sen att det blir inte bättre än så här. Har inte ens kunnat andas ut efter förra tentapressen innan man är mitt i den igen. Känns inte rättvist. Och eftersom det blev såhär i block 3 känns det som det kommer bli samma skit efter påsk. Samma långa dagar och hemska läsebörda. Det värsta är att skoltröttheten smittar av sig på allt runt omkring mig. Vill ut och träffa nya människor. Älskar mina vänner men är fed up med att det alltid är samma folk man träffar. Behöver ny luft. Nytt blod.

Idag har jag varit med Karin i stallet. Hon och jag är på samma blad. Hon är också sjukt trött på allt. Känns bra att veta att det finns nån som förstår precis vad man menar. Men stallet var skönt. Riktigt skönt. Bara det att få mysa med katter och hundar och hästar. Som bara njuter av ens sällskap och så gärna är ens bästa vänner bara man kliar lite på dem. Kärlek utan krav. Saknar den delen av mitt liv. De år jag hade i stallet var några av de bästa i mitt liv. Klart var ens liv lättare när man var tolv. Men satan va jag saknar det. Att cykla till stallet och sitta i en höstack och snacka skit med sina vänner. Att pyssla med hästarna. Umgås med folk som har samma intressen som en själv. Tänker cykla bort till malmö ridklubb nångång på påsklovet och traska runt och se vad som hänt. Se om det finns några hästar kvar som man känner. Om det finns några människor kvar som man känner.

dagens låt: Jamie Foxx - unpredictable "c aint after a and b when youre with me"


knut i maggropsregionen

Är på ett konstigt humör. Är otroligt trött på att behöva plugga. Känns inte rättvist att jag redan måste ha tentor igen. Och jag bryr mig inte. Känns drygt så satan.

Sen för in i hela, dags att glömma och förlåta. Jag släppte det dan efter. Kan inte alla andra göra det också. Sluta fundera. Sluta ifrågasätta. Sluta kommentera. Jag känner mig färdig nu. tack.

Jag vill få tillbaka det liv jag menar att jag levt tidigare. Jag vill ha pengar och slippa ha dåligt samvete hela tiden. Jag vill kunna ringa mina vänner och umgås med noll varsel. Jag vill ha energi att umgås även med de vänner som kräver lite mer effort. Jag vill ha Åsa och Annika i stan så jag slipper prata snusk med grabbarna. Jag vill släppa gammal skit och skaffa nya tidsfördriv. Jag vill dejta. Med allt det innebär. Utan problem, bara flört. Jag vill träffa nya människor.

I helgen blev jag förolämpad. Men kan ju säga att jag kommit långt senaste halvåret eller så. Kan ta det bättre nu. Men satan va det svider. Fortfarande. Mest för att det är sant. Men vad har jag sagt om folk som kommer med sanningar? Dra åt helvete. Vill inte veta. Vill inte höra. Säg inget jag inte ber om. Din åsikt är inte relevant.

Såg walk the line igår men Björn. Det var trevligt. Johnny Cash var fantastisk. Satt och fånlog halva filmen för att han är så fantastisk. Men inte kan man vara bettuttad i en död man? Även om det hade varit det smartaste förälskelsen på länge. Faktiskt skrämmande länge.

Dagens låt: LL cool J feat J.Lo - control myself

en nära vän, en sann vän

En sann vän måste vara en av de få som oavsett hur längesen man pratade eller sågs så är det bara att fortsätta där man var. Någon som man vet alltid kommer vara på ens sida. Någon som känner en lite för bra och kan säga det man tänker men inte vill tänka.
Har mer än en, men det här är till DIG. Saknar dig. Älskar dig. Och jag kämpar för att inte falla tillbaka till eländet, som du bättre än någon annan känner till. Du är fantastisk, och trots att jag saknar dig och vill ha dig här så är jag så ofattbart lycklig för att du är lycklig.
Allt känns lättare när jag pratat med dig.

USA fest - Ljungberg travels

Fin helg. Näst intill fantastisk faktiskt. Har varit i SSUs domäner Klostersågen och festat hela helgen. Iklädd flanellskjorta och vinterkeps 56. Och blod. (Var helt enkelt mannen som blev skjuten av Dick Cheney, en outfit som fixade ett hedersomnämnande till prettopriset, vann inte, men stor heder till mig).
Men ack och ve, full har man varit och BAKFULL har man varit. Var tom så illa att jag (efter min briljanta idé att svälja ner min tredje huvudvärkstablett med ljummen öl) kräktes en smula. Sånt som händer, och var faktiskt mycket nöjd med det i efterhand då huvudvärken och illamåendet släppte så jag var redo för en ny kvälls fylla. Och så mycket dumt som händer när det dricks så mycket sprit, Björn skallade en stenväg --> ENORM bula (som nu spridits sig ner mot hans öga och blivit blå. haha). Det har badats bastu och rullats naket i snön.  Uttryck som: Var är den förlagda fittan?, har myntats. Lite spännande att bakfylleångesten växer lite dag för dag. Nya minnen dyker upp sakta men säkert, och saker som aldrig förträngts får bada i nytt ångestfyllt ljus. Det är hårt att ha roligt. Nu har jag iaf bestämt med pontus att vi ska paddla till pingst. Iaf sa han att han gärna paddlade med mig igår, så jag tror på det. Får nock påminna honom lite då och då bara. Så han inte glömmer. Jo, det är nog bäst.

Pimpinell är sjuk. Kan hon inte sluta med det genast. Pratade med djursjukhuset som tyckte att jag skulle försöka fixa lite morotspuré eller nånting och se hur det artar sig. Men det här känns jobbigt.