kwidgren

I yttersta bitterhet roade jag mig med att räkna ur hur många ECTS-poäng vi läst och tentat i år. Bortser man från att jag även tentat en kurs från förra året så har vi läst 75,5poäng. (ett normalt läsår ska vara 60poäng). När gick jag med på att läsa mer än heltid? När tog CSN hänsyn till att jag uppenbarligen läser mer än heltid? Nä just det, inte undra på att jag måste låna pengar av pappa i tid och otid för att få mitt liv att gå runt. När andra får sitt sommarlov nu, har jag fyra kurser á totalt fem tentor kvar innan jag får fantastiska 8 veckor ledigt.

nädå, jag är inte bitter. men jag hoppas att det regnar oavbrutet tom den 26juni

Jag är så trött på att vara student, så trött på att ha dåligt samvete för att jag spenderar en endaste krona, så trött på att skämmas när jag måste ringa till pappa och be honom låna mig pengar för att jag ska överleva. Orkar inte ha ångest mer, orkar inte leva på existensminimum, vilket gör att jag inte gör det, vilket än en gång tar oss tillbaka till pappa. Vad skulle jag ha gjort om jag inte hade haft nån som kunde ställa upp? Jag lever ingalunda på pappsen, och betalar tillbaka varje krona jag får men det är fortfarande lika pinsamt att behöva ringa. Att alltid behöva ringa. Kommer ha en lika omfattande avbetalningsplan till pappa som till csn när jag väl är klar.

Läste ett inlägg från en av mina absoluta favoritbloggare (om jag var din hemmafru) och började/fortsatte fundera i banor som ligger mig nära om hjärtat. Missförstå inte detta nu, vet att hon är en matbloggare men hon skriver om mer än mat. Hur som helt blev jag inspirerad att skriva ett oehört självutlämnande och ärligt inlägg här. Men efter att ha tänkt igenom det så fegar jag ur. Jag vågar faktiskt inte lägga ut delar av mitt innersta i etern för allmän beskådan och bedömning.

I lördags pratade två av mina hjärtan om hur bra det är att jag hittat ett så fantastiskt gäng brudar. Det är det.

Plötsligt är det ljust när man lallar hem på morgonkvisten efter en natts intensivt dansande. När blev det så? Plötsligt kan man inte förneka att man festar bort sin ungdom. Men det är roligt. Igår var det dessutom roligare än på väldigt länge. KB bubblade av partystämmning. Rolig musik, roligt folk, och för första gången typ sen jag och exet gjorde slut för knappt ett år sen var det avslappnat och roligt att träffa honom. Vet inte vad det berodde på, kanske var för att han var full som en kastrull så han inte kunde styra upp det där med att vara bersvärad, men det spelar ingen roll. Jag var glad, och han verkade glad och livet kändes lätt och bekymmersfritt.

Idag stod torson och the studio på schemat. Jag släpade med mig kompis m och tänkte att det här ju var kul att prova en gång, välmedvetna om att modellgrejen inte riktigt är för oss. (vi är för korta). Vi sminkades, oehört mycket, vilket gjorde att vi mest såg ut som polska horor och sen skulle det fotograferas. Sjukt komiskt. Fläkten på så att det kändes som om man var fångad i en stormvind. Poser som var något av det mest onaturliga södra skåne skådat och vi skrattades mest åt hela grejjen. Sen skulle vi se fotona, och herregud, hade vi inte skrattat tidigare så gjorde vi det i vart fall nu. Visst fanns det en del som var ganska bra, men de flesta var precis så onaturliga som man kunde förvänta sig. Så vi köpte inget, för helt ärligt, vad ska man med bilderna till? Inte ens min närmaste släkt hade kunnat ha en modeinriktad bild på mig framför en käck grafittivägg uppsatt på väggen. Ännu mindre skulle jag kunna ha det. För 400kr kan jag ha roligare.
Men vem vet kanske kommer det en bildserie från kvällen på modelltemat på bloggen. Alla nylärda poser som ska provas på vänner och bekanta och käcka gruppbilder på kvinnsen. Ska bara se till att promillen blir hög nog först.

Igår hade jag en dålig dag. Drömde jobbiga drömmar och kände mig allmänt rastlös, ensam och olycklig. Och idag har jag väl inte sprudlat heller men for ner och tittade på korplaget och hade en sån där stund av fantastiskt välmående. När man är varm i maggropen och skrattar både högt och i sinnet. Lättade allt som känts tungt.

Måste ge en liten eloge och rosor och applåder till otroligt duktiga kompis a som kommit in på polishögskolan till hösten. Tråkigt att du lämnar stan men det tar bara två timmar med tåg från växjö till malmö. Kom ihåg det.

Personliga favoriter från gårdagskvällen, här kommer topp 3:

- alex schulman (h var säker på att hon såg alex schulman, men efter en stund stirrande och efter att hon gått fram till killen och frågat, så stod det klart att så inte var fallet. Hysteriskt roligt, speciellt som killen kallt konstaterade att det var en komplimang till alex schulman)
- magnus tingsek (så snygg där han hängde lite i baren att vi var tvugna att stanna upp och så och titta på honom en stund, och fnissa)
- delar av kompis ms formtopp (Flera gamla flammor i samma lokal, ytterst roligt. Speciellt att se den långe följa efter m som en skugga i dimman)

På det hela taget, en bra kväll.

Efter att ha bott ett dygn i pappsens villa känner jag mig nästan redo för ett liv som medelålders. Det är oehört trevligt med trädgård och hund, speciellt när vädret är så fantastiskt som det är nu.

Igår tog jag jycken och gick ner för att säga ett snabbt hej till boysen i korplaget. Var lite längre promenad än väntat och visiten blev väldigt kort men vi kom iaf dit. På vägen hem fick jag dessutom erfara makten i "hundtricket". Promenerade hemmåt med raska steg och får syn på en grabb som kommer cyklandes på andra sidan gatan. Han tittar på mig och diskret som jag är stirrar ju gladeligen tillbaka. En ganska lång stund tittar vi. Han är snygg. Då gör hunden nånting så att jag stannar upp och tittar till jycken lite, när jag tittar upp igen så upptäcker jag att grabben fortfarande tittar. Kändes som ett krogragg, fast nyktert, och långt mer spännande. Men efter denna stund av tidsmässigt hålrum kommer verkligehetn ifatt, han cyklar iväg och jag går hem.
Vet inte hur mycket hunden hade med saken att göra, han tittade trots allt aldrig på honom, men nått måste det ligga i det eftersom såna saker aldrig händer annars.

note to myself: jag behöver en hund

Nu har mina kaniner lämnat boet. Om än bara för den här veckan. Men det blev väldigt tomt.

Solen skiner, det är inte jätte varmt men ligger man på en filt på gården så är det riktigt behagligt. Men jag kan inte riktigt ligga still. Försöker jag plugga så går ögonen i kors efter bara någon minut, lägger jag mig och lyssnar på musik så pirrar hela kroppen av rastlöshet. Trött, men inte trött nog för att sova. Pigg men inte pigg nog för att läsa. Rastlös, men inte rastlös nog för att ge mig ut i parken och springa. Bara en allmän obehagskänsla i kroppen. Ett sug jag inte riktigt vet vad det är. Eller hur jag ska kunna stilla det.

Imorgon flyttar jag hem till limhamn igen. Fyra dagar i villa med hund och en volvo som står på garageuppfarten. Dock inget körkort så volvon lär blir ståendes. Inte heller en man och 2,4barn. Annars är det helt enligt boken. Var kaninerna passar in är lite oklart. Men jag tar med mig dem hur som helst. Kanske faller på plats efterhand.

De senaste två helgerna har båda resulterat i riktiga dunderfyllor, visserligen roligt, men det känns som om jag borde skära ner lite. Lätt att säga så en måndag, lördagar betyder fest och då är jag där igen. Men ska iaf gå tillbaka till att bara dricka vin. Minttun i lördags var lite att ta i.

Exet var med i lördags och för första gången på länge kändes det ganska bra. Blev dessutom positivt överraskad av honom i veckan. Kanske går det att börja anstränga sig för att vara trevlig igen snart. Men det krävs att vi båda orkar anstränga oss. Idag hade jag kunnat, mår bra och känner mig nöjd med min tillvaro. Men vet alltför väl att jag inte känner så alla dagar. Egoistiskt lagd som jag är så tänker jag inte stressa nånting. Behöver inte det, jag har ett liv som jag trivs med. Men efter helgen så känns det som att det kanske skulle kunna gå nångång.

En kursare till mig hittade en notis i svensk veterinär tidning om ett kardiologi seminaruim för ett tag sen. Hon frågade snabbt om jag och ålänningen var sugna och visst var vi det så idag for vi till hbg. Namnskyltar, landgång, läkemedelsinfo och kardiologiföreläsning med torkel falk. Oehört trevligt och oehört seriöst. Nu får det blir turné i skåne på likande tillställningar!

Jag vet att jag är en tant. Jag samlar på recept, jag kokar saft, jag lagar äppelmos. Jag vet, jag vet och nu kommer ni knappast ändra mening men jag kan inte låta bli. Jag har förälskat mig i en matblogg - familjenbra.blogspot.com
Vilken kvinna! Hade hon inte varit uppenbart gift hade jag försökt snärja henne. För tänk att leva med nån som lagar så fantastisk mat. Får försöka bli lika fantastisk, så kanske jag också blir ett kap.

I lördags fyllde debaser 1år, och eftersom lördag betyder fest skulle vi såklart dit. Började kvällen med grill med e, och fylleyatzy, vilket  visade sig vara synnerligen effektivt då jag hällde i mig en flaska vin på ungefär en timme. Resultatet blev slirigt. Men kvällen var skoj. Fulla och glada dansade vi halva natten med kalmar som vi mötte upp på plats.

Ibland undrar jag vad som är mitt problem. Jag är ganska bra på att börja ett ragg, och så även i lördags, men sen bangar jag. Varje gång. Trots snygga killar som inte alls verkade aviga till idén. Är jag feg, lat, kräsen eller bara dum? Kan ju inte gärna gnälla över frustration så länge jag kör det här racet.

Lördagskvällen slutade med att jag drabbades av en släng av dramaqueen-syndromet. Ibillade mig att e och kalmar dissade mig, blev arg och ledsen och gick hem. Ringde dessutom e och grät och skällde på henne. Oehört dumt eftersom jag vaknade på söndagsmorgonen, tänkte efter, och insåg att jag bara inbillat mig. (förlåt) Tur för mig att sötaste e är så storsint och förlåtande.

Jag anar ugglor i mossen och begravda hundar till höger och vänster. vad står på?

Igår var det valborg, vilket väl knappast är en nödvändig upplysning, men kändes som en bra inledning på det här. So bare with me. Var dessutom den första valborg på länge som känns helt lyckad. Vilket egentligen är konstigt då det bara var jag, e med lillebror och en av es gamla tjejkompisar. Men vi grillade, på riktigt, med kycklingspett som penslades m glaze, gourmet potatissallad och sallad. Det var så skönt, god mat, gott vin, trevligt sällskap, ljusshow, bål och kör som mimade in våren i pildammsparken. Inget krångel, inget som hände, ingen som blev för full och dryg (e var full och fantastiskt festlig) och allt kändes riktigt bra. När parken blev för kall gick vi hem till mig och satt här och drack vin. Fick påfyllning av lite folk och skulle sen gå till kb. Men när vi kom dit mötte vi gänget från tidigare som var på väg hem. Metal på kb på valborg var en miss, så vi gick hem. Full som ett as tvättade jag bort rödvinsfläcken på picknickfilten och gick sen och la mig. Nöjd med kvällen, nöjd med livet och med sommarfelis i magen.

Idag har jag träffat syskonen och planerat inför pappsens stundande 60årsdag. Kommer bli super.