en helg i september som jag kommer remember.

Tack brudar för tidernas bästa födelsedagspresent! Ska göra mitt bästa för att firandet av era 25-årsdagar, 6 veckors graviditeter och möhippor ska bli lika storslagna. Lammlägg laget runt.





Jag är en lyckligt lottad crostini.


blocket- cyberrymdens största tease.

Nu har jag aktivt försökt köpa en soffa från blocket i drygt en vecka. Jag mailar och frågar när jag kan få komma och titta på den. Får svaret att de är hemma av och till. Jaha, kommer med ett mer precist förslag och föreslår telefonkontakt istället för mail då det går ett dygn drygt innan man får svar. Får veta, via mail, att tiden inte passar men att de ska återkomma. Och nu, tystnad. Men på pur jävlar annamma mailade jag igen idag och avslutade med ett smått desperat- tacksam för svar. Så mycket för att spela svår.





jylland-fördomarnas befrielsesfront.

Jag har haft en jobbig vecka. På jylland. Delen av danmark där aga fortfarande är ett problem. Där grisarna är fler än människorna och en söndag inte är komplett utan flæskesteg med brunsås og kartoffler. Det har varit en vecka full av död, bajs och posters om vm i plöjning. Har dessutom fått bekräftat en gång för alla att u, ålänningen och jag är sociala outcasts i klassen. Visserligen något vi till stor del har valt själva, då klassen är full av mycket märkliga människor. Men ändå. De långa dagarna har gjort att jag sovit dåligt, och drömt jobbiga drömmar varje natt. Såna drömmar som gör att jag går och grubblar över saker. Så på det hela taget. En jobbig vecka.

hjälp till självhjälp.

Någonstans, ungefär när kroppen insåg att den bara fått sova 4h i natt och listigheten var på topp, kom jag och ålänningen på att vi borde skriva en bok. Det var i samband med att vi satt och delade livserfarenheter i deoderantkategorin på tåget som förslaget kom fram. En bok för varje kvinnas bokhylla, en bok som hör hemma på hjälp till självhjälphyllan i bokhandeln. Det hade varit nått det. Speciellt kvinnor på den fantastiska danska veterinärutbildningen hade behövt oss. Desperat.

Dagen har varit jobbig och dålig, men lågvattenmärket var när jag och min åländska kamrat försökte hjälpa en duva som hade fastnat med benen i ett snöre. Medan vi försökte smyga oss på den stackarn som inte alls förstod det goda i våra handlingar följde två danska kvinnor händelseförloppet med blicken och undrade inbördes -dagens aftonsmad?
Inte fick vi tag på duvan heller.

let's talk about sex.

Vet inte om det beror på att jag inte fått ligga på allt för lång tid eller att det samma gäller för resten av brudgänget, men det stående samtalsämnet har på sistonne varit sex. Sex i alla dess former. Få ämnen är onekligen lika spännande att prata om och infallsvinklarna verkar vara oändliga. Personlig favorit är kvinnors logiska synssätt på könsumgänge, speciellt i förhållande till männens överanalyserande tankegångar. Det tycker jag är spännande att prata om. Fast bara med andra kvinnor. För det är nog bara då som man får fullt medhåll. Trots att det är sant.

Allt sexprat kulminerade i helgen med youporn och grannar som idgar älskog mot köksbord vid frukosttid. Båda saker som kan räknas som vulgärt. Men roligt.

verkligheten vs sexandthecity.

I samma stund som jag bestämde mig att ge mig ut i etern fick jag ta besultet att antingen skriva anonymt (och utan läsare) eller som mig själv (och censurera kraftigt). Jag valde det senare. Det betyder också att det som så öppet diskuteras i bastun på friskis stannar i bastun. Istället handlar inläggen om vardag och skola och etype på debaser. Innehållsvärdet sjunker alltså kraftigt.
Idag har jag vid två tillfällen blivit påmind om att sexandthecity inte är på riktigt, först av en ålänning som tyckte att jag blev lite för upprörd över avsnittet där carrie blir dumpad på en post'it och sen av kompis m på temat nämnt ovan. Hur kan carrie komma undan med att skriva om alla sina relationer utan att bli ifrågasatt. Undrar hur jag ska gå vidare med min insikt, sluta titta på serien? knappast.