ata ata ana ya.

Har haft en löjligt bra kväll. Dansat som jag aldrig dansat förr till musik jag verkligen inte kan dansa till. Ett fånigt lyckosmil har följt mig hela kvällen och jag lyckades dessutom få några att fortsätta efter stängning på nästa ställe där jag dansade lika glatt.
fest fest fest
Enda downern var att klubbkillen som jag anstränger mig för gick hem redan vid ett.. Onödigt. Men vi hade ett moment vid garderoben där jag är ganska säker att han från min blick kunde förstå vilken dålig idé jag tyckte att det var att han gick hem redan klockan ett. Vår titt/blick/ögonkast/enstaka dans relation fortsätter. Och kommer nog aldrig bli nått mer. Men jag kan inte rikigt släppa idén om killen som lyckats väcka liv i en gammal död och dammig lust och gnista. Han gör att jag vet att jag fortfarande lever. Och gör att jag påminns om att jag inte alls är nöjd med mitt liv i celibat. 

värdelöst och värdelösa.

Vem blir lycklig av att vara ledig? Jag har varit ledig i två dagar och det pirrar i benen på mig och jag är uppriktigt uttråkad.
 
Hade kunnat använda lite av all min tid till att få till ett vettigt blogginlägg men orkar inte ta konsekvenserna av att skriva det som jag tänker på. Men det är skönt att jag har några värdefulla att väga upp alla värdelösa, och att jag har ett forum att vädra skiten i där jag får medhåll och kärlek. Det är bra.

ser du elefanten?


Snälla börja prata. Jag får psykbryt.

barcelona, alla ska med.

Aldrig har det känts så skönt att lämna malmö som över nyår iår. Lämna det vanliga tjafset här hemma och satsa på nånting som inte kan misslyckas.
  Och det blev en bra resa, skojfrisk kille i incheckningen i kbh till a stora förtjusning, ljuvliga italienska rumskamrater som tyckte att rökelse var en bra idé i ett rum utan luft, gaudi och världens åttonde underverk, krissituationer i smala trappor som visade sig leda till toaletterna (NEJ, toaletten! backa!), en ständig doft av tapas och rök, servitör som utbrast din mamma jobbar inte här när vi bad om en trasa att torka av bordet med, dagar med 14grader och solsken, nytt krismoment med ovälkommet inhandlande av vykort som var det värsta e varit med om, cervezas och caffe con leche, spansk sektsammankomst i parc güell med sång och klapplekar, snabbt och simpelt inhandlande av förköpsbiljetter till nyårsklubb, middag som spanjorer kl 00.30(kris nomero trés) till välkända toner av timbuktu, lugn dag med shopping och rekreation, fantastiskt nyårsfirande på kubansk restaurang, la rambla med abbamedley, och tidernas största nattklubb där kvällens mesta använda fras var no me toces i en hotfull ton, utcheckning i fylla och bakfylla från hades där jag seriöst övervägde en vomering på barcelona city airport.
  En resa på tre dagar som kändes oändliga och ändå står man plötsligt i minusgrader på svågertorp och väntar på pappsen som ska köra oss hem.





viva españa!