ata ata ana ya.

Har haft en löjligt bra kväll. Dansat som jag aldrig dansat förr till musik jag verkligen inte kan dansa till. Ett fånigt lyckosmil har följt mig hela kvällen och jag lyckades dessutom få några att fortsätta efter stängning på nästa ställe där jag dansade lika glatt.
fest fest fest
Enda downern var att klubbkillen som jag anstränger mig för gick hem redan vid ett.. Onödigt. Men vi hade ett moment vid garderoben där jag är ganska säker att han från min blick kunde förstå vilken dålig idé jag tyckte att det var att han gick hem redan klockan ett. Vår titt/blick/ögonkast/enstaka dans relation fortsätter. Och kommer nog aldrig bli nått mer. Men jag kan inte rikigt släppa idén om killen som lyckats väcka liv i en gammal död och dammig lust och gnista. Han gör att jag vet att jag fortfarande lever. Och gör att jag påminns om att jag inte alls är nöjd med mitt liv i celibat. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback