kwidgren

Om jag aldrig igen sätter min fot på klinkergolvet i ett slagteri igen är det för tidigt. Jag känner mig färdig med döden, männen som gud glömde, pappershättan med skärm, hårnätet och den lite sötaktiga lukt kött får när det är en allt för stor mängd inom fyra väggar. Det är direkt osmakligt och jag närmar mig livet som vegetarian systematiskt för varje dag som går. Så är det med det.

Specialarbetet bryter ner mig inifrån. Handledaren är roddig, och otrevlig i smyg, och nu på semester i hundra veckor. På gott och ont. Kvar i labbet sitter jag, med provsvar som jag inte riktigt kan ringa in då jag saknar en referens. Idag skulle jag börja skriva var det tänkt. Istället har jag tvättat, msnat, facebookat och om en timme får lägenheten på kapellplan celebert besök av en vacker kvinna som förväntar sig fika. Hon kommer att bli besviken. Nästan lika besviken som jag blir när jag tvingas lyssna på "vad gör du just nu" i christer i p3. För helt ärligt, kan jag bry mig mindre om vad olika ointressanta människor gör just nu. Knappast.